Tisdagar får jag lov att säga är den dagen på veckan jag längtar allra minst till. Dels idrott första passet på morgonen (själva idrotten har jag ingenting emot, snarare den tidiga timmen), dels lång dag till fyra. Idag var det ingen större skillnad. Tog Röda faran till skogen och kände mig lika cool som vanligt. Vi hade orientering på förmiddagen och jag kan säga, utan att överdriva, att jag inte är född med ett speciellt bra lokalsinne. Yrade runt som en galning bland alla träd och buskar, energisk att hitta de vit/oranga kontrollerna. Trots allt tycker jag det är ganska kul men önskar ibland att man kunde ta det lite lugnt och kanske kolla på kartan noggrannare innan man kutar iväg för att två sekunder senare klia sig i huvudet och undra var man är någonstans...